Korpars Leende

Mitt hjärta har inte dansat,
Sedan sista gången jag på riktigt log.
En kvarleva från en svunnen tid,
Mitt sena leende har aldrig riktigt varit nog.
Är inte även jag människa?

Jag dansar bland älvorna under månens sken,
Virvlande skrattande Disets döttrar.
En korp bland vargar,
Jag är skogens svarta vingar.

Där går hon bland trädens skuggor,
Klädd i skrud av stjärnors ljus.
Dansa på gröna lätta fötter du skogens dotter,
Med en doft av evig vår,
I ditt gyllene hår.

Trollen sina lömska visor sjunga,
Med trolldom på envar tunga.
Var på din vakt min sköna,
Till sin drottning de vilja dig kröna!

Med en skärande röst jag sjöng
Så som korpar ofta gör,
Ett varningens ord.

Förbannelser flög på trolltungor rappa,
Men i korpens kaos,
De sin blivande drottning tappa.
Över stock och sten,
I flykt vi drog.

Men flykten var allt vi hade,
Och allt vi någonsin skulle få,
Men dansade gjorde vi ändå.
Räds ej det vi tillsammans kunna mista,
Ty korpars hjärtan förmår ej brista.

Ensam sitter jag i skogens mörkaste vrå,
Och minns den dans vi delade bara oss två.
Mitt leende är kanske inte helt,
Och kanske är det inte heller nog.
Men det var med skogsdans i hjärtat,
Som korpen log.

( For my non-swedish readers out there I’ll be doing a translation for this one soon and maybe even a recording. Stay tuned! )

Advertisements

About Fredrik Kayser

Everything is connected.
This entry was posted in Thought Rants and More and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s